Australien 2008

Den 7:e juli 2008 kl. 12:30 träffade jag en grupp med vilka jag skulle ut på mitt livs äventyr med.
SUK, Sveriges Unga Katoliker, var det närmare bestämt, och första stopp på vår resa (efter cirka 10 timmars flyg) var Bangkok, Thailand. Väl i Bangkok, även om jag har varit där förut, ville jag och några till utforska staden. Sagt och gjort tog vi en tuk-tuk och gjorde en rundresa i Bangkok. Tyvärr ville tuk-tuk föraren gärna visa oss ställen med "very nice prices" och så, men till slut så kom vi ändå till palatset som vi ville se.

Bangkok är personligen, efter att jag nu har varit där för andra gången (var där för, kan det ha varit åtta år, sedan med familjen) inget favoritresemål. Det är smutsigt, stökigt och helt enkelt inte riktigt klokt att vara där. Man känner sig lite ur balans på något sätt. I alla fall gjorde jag det.
Borta från storstaden är det dock mycket trevligare ska ju erkännas.

Vi var i alla fall bara åtta timmar i Bangkok så det var ju inte helt fel.
Att komma fram till Sydney, Australien var ju den häftiga grejen, att äntligen känna, nu är vi här, "down under". Att det var betydligt kyligare än jag - eller någon annan hade föreställt sig - var ju en annan femma. Det första vi gjorde när vi väl var framme var ju att sätta oss på tåget som skulle ta oss till Lithgow. Det var häftigt att på denna tågresa se så stora delar av Australien. Väl framme i Lithgow och senare Bathurst fick vi dock en köldknäpp. Det snöade.

Efter en invigningsmässa i Bathurst (eftersom det var "Days in the Diocese" eller på ren svenska "dagar i stiftet", och Bathurst var själva stiftet) åkte vi buss tillbaka till Lithgow (där vi tidigare varit och intagit mat på McDonald's) till deras kyrka där vi skulle träffa våra värdfamiljer.
Jag och Lukasz Hansson, en för mig "okänd" person vid det här tillfället blev gäster hos familjen Wall. Vi hämtades upp av sonen och familjens två döttrar, och hamnade i ett stort hus. Det vi slogs av var den enorma gästfriheten som visades, vilket vi hördes bevittnas av många andra gäster också.

Första dagen, 10.7.2008, på riktigt, fick den grupp jag hade delats in i hjälpa till med att plantera träd, men också fick vi fika (säkert tre gånger) med ordentligt med muffins, kakor och tårtor.
Det här med socker, märkte vi, är tydligen väldigt populärt i Australien.
I våra matpaket kom vi att få chokladkakor, muffins och andra sötsaker.

Äsch, allvarligt talat, jag skulle kunna skriva en bok om mina upplevelser under WYD, men bloggformatet kanske inte är riktigt rätt medium för detta. I så fall borde jag ha försökt posta lite under själva Världsungdomsdagarna.

Det var helt enkelt en rejält häftig upplevelse.
Bland annat fick vi uppleva bush-dance, som i praktiken är detsamma som linedancing, med tillhörande countrymusik. Detta var när vi fortfarande var i Lithgow.
Australien är också verkligen ett häftig land, och ungefär tre veckor är inte på långa vägar tillräckligt för att upptäcka Australien. Däremot fick vi se stora delar av Blue Mountains tack vare att vi var i Lithgow som ligger i just det området, som är ett naturskönt område, som kallas just för Blue Mountains då det blir blåaktigt tack vare eukalyptusbladen.
Har också upplevt en "chokladbar" tillsammans med den sista värdfamiljens dotter, och blev bjuden på en chokladmilkshake med jordnötssmörsmak (som hon förvisso avrådde från, men de smakade smaskens!).

Ett stort inslag i det hela var också massvis med konserter. Vi, framförallt jag och Lukasz från Skåne, som jag bodde tillsammans med hos värdfamiljen första veckan och blev riktigt tjenis med, blev väldigt förtjusta i "One Way (Jesus)" av bandet "Hillsong United" och "Your Grace Is Enough" av Chris Tomlin. Det var självfallet roligt också att lära känna folk in på bara skinnet under WYD. Man lär ju känna folk på ett helt annat sätt när man bor med de under en tid.
En riktig "aha"-upplevelse var för mig det att bikten också är försoningens sakrament.
Det är då vi "gör upp" med vår Himmelske Fader.
Jag känner också, så här efteråt, att mottot, Bibelversen från Apostlagärningarna 1:8 "Men när den helige Ande kommer över eder, skolen I undfå kraft och bliva mina vittnen, både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien, och sedan intill jordens ända." är så sann så.
Det känns verkligen som att vi har tagit emot kraften från den Helige Anden.
Nu undrar jag bara vad jag skall göra med den.

Tallinnresan

För några dagar sedan åkte jag med min mor och syster till Tallinn i Estland med Viking Line:s Cinderella, närmare bestämt mellan den 29:e juni till den 1:a juli.
Resan var trevlig och väl i Tallinn så var vi med på en liten guidad tur i buss, i riktig turiststil alltså, men det var verkligen lärorikt. Bland annat fick man reda på att genomsnittslönen i Estland ligger på motsvarande cirka 7 000 svenska kronor per månad, och vi fick se sådana sevärdheter som "Långa Herman", en rysk-ortodox kyrka men vi var också kulturella och besökta Estniska historiska museet.
Vi fick också se en polisparad.





























Den 7:e juli bär det av för min del igen, till Sydney i Australien närmare bestämt, till Världsungdomsdagarna, WYD. Det kommer nog, på många sätt, bli en extraordinär upplevelse.

20-årsfirande

Ja, nu har man varit 20 år i fyra dagar då, och inte känns det ett dugg annorlunda.
I torsdags (det vill säga den 24:e april) i förra veckan hade jag nämligen min 20:e födelsedag, som vi firade genom att gå med familjen först till Pizza Hut vid Barkarby Outlet och senare även till New Bowl Center i Jakobsberg. Innan dess hade jag dock varit med min mor i Kista, precis efter en föreläsning, och ätit lunch, men också gjort det som man helt enkelt bara måste göra när man fyller 20 år, det vill säga att gå på Systembolaget.

Här är i alla fall lite foton;


















Extrabilder som min mor tvingade mig att ställa upp på;









/Björn Gabriel Larsson

Katolik

Ja, vad kan man säga?
Äntligen är man medlem av den heliga katolska kyrkan, den enda Kyrkan, som Jesus Kristus grundade.
Det känns helt enkelt underbart.
Jag blev ju medlem under Påskaftonsmässan (eller Påskvaka heter det nog) i lördags (22.3.2008), och hade i lördags också min generalbikt, där man bör gå igenom alla sina synder som man har begått genom livet, efter bästa förmåga.

I alla fall, så började jag med generalbikten, självfallet, och lade upp taktiken sådan att jag tog det svåraste först, och det tog ju ett tag innan man vågade säga det, att verkligen anförtro sig inför en annan människa på det sättet, men när man väl hade börjat så gick det mesta utav bara farten.
Det var skönt att berätta verkligen allt som man har gjort fel, och när man väl började prata så kändes det ju inte så svårt. Biktboten var en trevlig överraskning kan man säga, att be en bön (för vilka håller jag nog hemligt ;-)).

Därefter fyllde jag i lite uppgifter om vem jag är och överlämnade registerutdrag och kopia på att jag gått ur från Svenska "kyrkan". Tillbaka fick jag mer papper att ta med mig hem, mer detaljerade saker att fylla i, såsom medborgarskap, nationalitet, tidigare efternamn, vem jag är (om jag nu vore..) gift med, osv. som skall lämnas in senare. Innan själva Påskvakan och ceremonin och allting så fick jag en lapp om hur det hela skulle gå till, om förnyelsen av doplöftena och de andra delarna av själva vakan.

Jag tycker det var väldigt bra löften som man alltså som katolik varje år förnyar, och förväntas svara ja på;
"* Tar ni avstånd från synden, för att leva i Guds barns frihet?
* Tar ni avstånd från det ondas lockelse, så att synden inte kan behärska er?
* Tar ni avstånd från djävulen, som är syndens upphovsman och furste?
* Tror ni på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare?
* Tror ni på Jesus Kristus, hans enfödde Son, vår Herre, som föddes av jungfrun Maria, led och blev begraven, som uppstod från de döda och nu sitter på Faderns högra sida?
* Tror ni på den helige Ande, den heliga katolska kyrkan, de heligas samfund, syndernas förlåtelse, köttets uppståndelse och ett evigt liv?"

Efter detta skulle jag, omedelbart, bekänna;
"Allt som den heliga katolska kyrkan tror, lär och förkunnar vara uppenbarat av Gud, det tror och bekänner jag."

Därefter bestänktes jag med dopvatten, och fick återgå till min plats.

Under Påskvakan var ju också första gången jag fick ta emot Eukaristin, d.v.s. att verkligen ta emot Jesus Kristus. Jag hade vissa förväntningar på detta, kan man säga, och jag var medveten om att det kan göra en besviken när man har sådana förväntningar, men att ta emot Eukaristin var sannerligen gott, det kändes mycket bättre än jag kunnat föreställa mig.
Jag kände mig tillfreds på ett alldeles unikt sätt.

Det trevligaste tyckte jag ändå var, att jag fick ge Prästerna (och Prästkandidaten) Fridshälsningen i form utav en kram (!).

Det mest överraskande var väl att jag skulle läsa förbönerna, vilket jag inte alls var beredd på, och blev väldigt paff när jag fick reda om det under själva Påskvakan.

Efter Påskvakan fick jag en present av Zoltan, min fadder, nämligen en radiostyrd helikopter, och lite fyndigt hade han skrivit "Till Australien med egen helikopter" :-P
(Tack så mycket Zoltan!)

Gott Nytt År

Ja, vad kan man säga?
2007 är till ända, och vad har hänt under året?
På det stora hela tycker inte jag det har hänt så mycket, inget politiskt val här i Sverige, på EU-planet har det också gått på tomgång, och i USA så har presidentkandidaterna börjat värma upp. I mellanöstern är det som vanligt(...) och i Asien växer det så det knakar (som vanligt).

På mitt personliga plan har det kanske hänt desto mer.
Jag har börjat utbildningen på IT-Universitetet i Kista, och studerar data- och systemvetenskapliga kandidatprogrammet.
Jag har också detta år funnit Sanningen, och därmed Kyrkan (Romersk-Katolska Kyrkan).
Jag har också gått ur SSU och lämnar snart SAP i och med att jag gått från konservativ socialist till konservativ.

Det nya året lovar gott, med mycket i sitt sköte.
Jag hoppas kunna förbättra mina studier genom bättra motivation och koncentration.
Jag kommer också engagera mig i Kallhälls Scoutkår igen, bl.a. som ledarassistent i patrullsektionen, men förhoppningsvis blir det lite med roverlaget också.

Så, ett Gott Nytt År till alla!
MVH/Björn Gabriel Larsson